Partiledare Gustav Kasselstrand intervjuar prästerna Iván Knézy och Axel W Karlsson i ett gemensamt samtal. Båda kandiderar för Alternativ för Sverige i höstens kyrkoval.

Knézy berättar att han varit verksam i kyrkan sedan 1985 i en rad församlingar i olika delar av landet. Den senaste församlingen han var verksam i var i Mörrum, som vikarierande kyrkoherde – en tjänst han fick lämna efter bara några dagar. Detta sedan han kritiserat Svenska kyrkans ledning, med ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, för att stödja islamiseringen av Sverige.

"De blev chockade. De tyckte att det inte passade in i Svenska kyrkans tankar och idéer om hur de själva ska vara. Det ska vara politiskt korrekt. Om man har några andra tankar blir man nästintill korsfäst", säger Iván i intervjun. "Svenska kyrkans ledning med Antje Jackelén i spetsen, och regeringen, bidrar till islamsieringen av sverige och försvagandet av av kristendomen."

Axel W Karlsson berättar att han prästvigdes 1977 och därefter var verksam som präst i olika församlingar, framför allt i Göteborgs södra skärgård. Han har även jobbat på stiftsnivån. I 10 år var han dessutom på Svenska kyrkans nationella forskningsavdelning i Uppsala.

Axel och Iván är båda pensionerade idag, men prästämbetet följer genom hela livet.

"En gång präst, alltid präst", säger Iván i samtalet. Båda berättar att de ofta anlitas av människor än idag. Att vara präst är ett kall man alltid bär med sig.

Att kandidera för Alternativ för Sverige var inte ett svårt val för någon av herrarna.

"För min del var det att jag har följt AfS ganska många år nu", säger Iván. "Jag har följt SD också, och deras tankar och funderingar.  Men SD har avvikit från sina ideal, blivit för rumsrena. Ideologiskt kämpar AfS för tradition, familj, svenskhet, och kyrkans liv på biblisk grund."

Axel instämmer:

"Jag anser att Alternativ för Sverige står för en inriktning som behövs i Svenska kyrkan och Sverige. Jag betecknar mig som patriot."

Han menar att dagens kyrka blivit allt för okritisk mot det politiska etablissemanget:

"Kyrkan har alltid samverkat med myndigheter för det allmänna bästa, men risken med den inställningen är att man blir alltför politiskt korrekt, alltför okritisk, och det finns en sådan tendens i dagens kyrka. Kyrkan är alltid ett barn av sin tid, men kyrkan kan också förändras. Jag har en hoppfull syn, trots allt, på den kristna gemenskapen i Sverige", säger Axel, som menar att det vore otillfredsställande att sätta likhetstecken mellan Svenska kyrkan och dess ledning. Kyrkan är så mycket mer.

"En kyrka är flera olika saker. Även det vanliga kyrkfolket, oppositionen i kyrkan, är en del av kyrkan! Det finns en plats för alla i kyrkan som stödjer Alternativ för Sverige", säger Axel, som menar att det ofta händer att de som är i opposition en dag också får genomslag i kyrkan för sina idéer.

För att uppnå förändring av kyrkan är det inte tillräckligt att bara återinträda för att rösta i kyrkovalet. Ännu mer effekt uppnås om fler personer engagerar sig i sin församling.

"Alla som har lämnat kyrkan bör återinträda för att påverka kyrkan inifrån. Det finns möjlighet att ändra inifrån", säger Iván.

Båda prästerna är djupt oroade över kyrkans medlemsras, och anser att det borde mana till djup självkritik från kyrkans ledning som bär det högsta ansvaret – något som dock hittills inte varit fallet.

"En gång i tiden var det över åtta miljoner medlemmar. Idag är det knappt sex miljoner. I församlingen här fanns 8000 medlemmar. Idag är det 6000", säger Iván.

Axel tror att massutträdena från kyrkan till stor del beror på att kyrkan tagit ställning i politiska frågor på ett sätt som utestänger många. Alla kristna har inte samma uppfattningar i alla frågor, även om Svenska kyrkan kan få det att låta så när man tar ställning för vissa saker, menar Axel. Han säger att kyrkans uppgift istället är att låta människor själva komma fram till sin uppfattning utifrån sin kristna tro.

"Att ställa sig bakom bara vissa åsikter, men lämna andra därhän, är godtycke. Detta har varit till skada för kyrkan som helhet och kyrkans religiösa uppgift. Jag tror att blir en huvuduppgift i framtiden att råda bot på detta."

"Det var en artikel i Kyrkans Tidning nyligen om kyrkopolitik. Det är väldigt stor förvirring när det gäller principerna för hur kyrkan ska ta ställning. Kyrkoledningen ska inte ta ställning i detaljfrågor, de ska hjälpa människor att hitta välgrundade uppfattningar utifrån sina egna förutsättningar och den kristna tron. Då kommer vi att landa lite olika. Några blir miljövänner, andra prioriterar social rättfärdighet, några prioriterar landet, nationen, patriotismen. Det är naturligt med viss mångfald. Inte bara att man, som Svenska kyrkan idag, har vissa provocerande frågor som man driver."

Att det finns en klyfta mellan kyrkans etablissemang, och kyrkfolket, är prästerna övertygade om.

Iván berättar att när han utsattes för häxjakten från kyrkans ledning, så fick han också i hemlighet väldigt mycket sympatier från många andra i kyrkan.

"De sade att jag hade rätt i sak, men att jag var för frispråkig. Jag är frispråkig. Jag säger vad jag tycker och har alltid gjort det."

I kyrkovalet den 19 september uppmanar Axel och Iván alla kristna med nationalistiska och konservativa sympatier att rösta på Alternativ för Sverige.

Se samtalet här!