Sedan de förändrade relationerna mellan stat och kyrka år 2000 finansieras Svenska kyrkan av kyrkoavgifter, som varje medlem betalar.

Att kyrkan tar ut en medlemsavgift är en självklarhet, både för att medlemskapet ska betyda något och för att kyrkan har löpande utgifter som måste täckas. Samtidigt finns en övre gräns för vad personer är redo att betala. Om folkkyrkan ska återupprättas, får inte kostnaden vara så hög att det svider i plånboken för de många miljoner som stödjer och identifierar sig med kyrkan, men som överlag är passiva medlemmar.

Avgiften bestäms av varje församling, men är i genomsnitt cirka en procent av förvärvsinkomsten. För den med en svensk medianlön innebär det en kyrkoavgift på cirka 3800 kronor om året. För barnfamiljer, ensamstående eller andra grupper med små marginaler är det så stora summor att många inte anser att det står i paritet med vad medlemskapet ger tillbaka. 

Alternativ för Sverige menar att kyrkan behöver en kursändring – tillbaka till kristendom och tradition – för att stoppa medlemsfallet och återfå medlemmar. Den kursändringen måste även kombineras med en sänkt avgift. När medlemstalet ökar, kan också de totala inkomsterna öka. Genom att staten finansierar kyrkans kulturarvsvårdande arbete, och att kyrkan fokuserar på sin kärnverksamhet, kan avgiften sänkas markant. Kyrkan ska därför skära ned på onödig byråkrati, internationell verksamhet och politiska satsningar så som HBTQ-lobbyism.

Vi vill också att kyrkan i större utsträckning prioritera underhållet av kyrkogårdar och begravningsplatser. Om dessa växer igen eller skräpas ned blir de snabbt otrevliga platser, som anhöriga undviker att besöka.