Svenska kyrkans allra tydligaste brott mot sitt uppdrag som folkkyrka handlar om arbetet för mer invandring till Sverige. Kyrkan har systematiskt bedrivit arbete för att gömma illegala invandrare eller hjälpa asylsökande att stanna i vårt land.

Ända sedan KG Hammars uttalade ambition i början av 2000-talet att göra Svenska kyrkan till en politisk aktör, har kyrkan verkat för mer asyl- och anhöriginvandring till Sverige. Redan 2005 drev man på för “flyktingamnesti” för illegala invandrare och har sedan dess tagit ställning mot varje form av restriktioner i invandringspolitiken. På sin hemsida ägnar man en egen sida åt sitt arbete för invandring. Bland annat kräver man att inga afghaner får utvisas från Sverige och menar att migrationspolitiken blivit för strikt. Svenska kyrkan kräver permanenta uppehållstillstånd och mer anhöriginvandring. Såväl ärkebiskop som biskopar har hyllat moskébyggen och böneutrop i Sverige och ger sig återkommande in i invandringsdebatten – alltid med krav på att fler ska invandra. Kyrkans invandringsarbete saknar helt stöd bland befolkningen i stort, där en förkrossande majoritet av svenska folket anser att invandringen måste minska. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet är det endast 20 procent som tycker att minskat flyktingmottagande vore dåligt. Inte heller religionsfriheten, så som den kommit att förvrängas och feltolkas, har något större stöd i Sverige. De flesta svenskar, omkring 80 procent, anser att invandrare som kommer till Sverige inte ska kunna utöva sin religion fullt ut i vårt land. Sannolikt är detta ett uttryck för ett legitimt och omfattande folkligt motstånd mot muslimsk invandring och islamisering, men frågan är generellt ställd i SOM-undersökningen.

Med detta klargjort, är det enkelt att förstå att en majoritet av kyrkans fem miljoner medlemmar omöjligen kan stå bakom invandringsaktivismen och islamiseringen som kyrkan verkar för.

“Kanske behövs fler moskéer på andra håll i Stockholm och Sverige för att underlätta integration och minska främlingsfientlighet. Tänk en moské i Djursholm eller i Lidingö! O, jag vet att få muslimer bor i området – men ändå… en spännande tanke kring detta med integration och att våga släppa fördomar om varandra.”, skriver Åke Bonnier, biskop i Skara stift på Svenska kyrkans hemsida.

Han önskar inte bara fler moskéer, utan även böneutrop:

“Nej, låt muslimerna i Sverige fritt få utöva sin religion såsom det sker i de mer normala muslimska sammanhangen i vårt land. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en minaret på Södermalm om det skulle vara önskvärt. (…) Men om det är viktigt, bygg en minaret. Gud blir inte mindre för att muslimerna får leva ut sin tradition (naturligtvis på ett sätt som inte strider mot mänskliga rättigheter). Låt böneropen ljuda över Södermalm om det är viktigt liksom kyrkklockornas klang ska fortsätta att ljuda över Sveriges land.”

Alternativ för Sverige anser att kyrkan bör försvara Sverige och kristendomen, och därmed verka för att stoppa islamiseringen av Sverige, så som moskébyggen och böneutrop. Kyrkan måste försvara svenska folkets hävdvunna rätt till sitt eget land.

Man behöver inte läsa länge i Bibeln förrän man upptäcker att ordet “folk” är viktigt. Glädjen och tacksamheten att få tillhöra ett folk som har en historisk uppgift är ett grundtema i Bibeln. Omsorgen om det egna folket står i centrum för det gemensamma goda som vi alla bör eftersträva. I händelse av nationella kriser har folk ofta sökt sig till just kyrkan för att finna mål och mening. Tyvärr lyser denna insikt med sin frånvaro i dagens Svenska kyrka, som undviker nödvändiga diskussioner om vårt folks historia och framtid.

Alternativ för Sverige anser att kyrkans invandringsaktivism måste upphöra. En kyrka som verkar för folkutbyte, är inte en folkkyrka. Vi anser att det vore en mer human insats om kyrkan underlättade för invandrare att återförenas med sina landsmän för att kunna bygga en tillvaro i sitt hemland. Kyrkans internationella nätverk kan vara viktigt för att göra återetableringsprocessen så smidig som möjligt. En sådan linje har även stöd i Bibeln, som är tydlig med att Jesus efter flykten till Egypten återvände till sitt hemland eftersom hans uppgift är hos det egna folket (Matteus 15:24).